”Nu är hon nöjd!”

“Nu är hon nöjd! Det var det enda hon ville.”

Att få följa med en bit på färden, vara delaktig i att säga farväl till en älskad människa, är bland det finaste jag vet. Vilken ära att bli tillfrågad om att sjunga på en begravning!

Nyligen sjöng jag på två begravningar som var ovanliga på så vis att det för första gången på länge var mer än bara ett fåtal personer på plats. Äntligen! säger jag, för jag har lång erfarenhet av att se hur värdefullt det är med den dagen, den händelsen. Riten, att få säga farväl, göra ett avslut och på så vis kunna leva vidare.

När prästen avslutade gudstjänsten sa han något som fick mig att tänka på en sång som jag vill ha på min egen begravning. (Jag vill att refrängen spelas om och om igen när folk går ut från begravningen och sen ska de ha fest.) Det kan låta klischeartat, men orden “man ska leva för varandra och ta vara på den tid man har” var det som kom till mig så starkt efter hans avslutande ord. Och då mindes jag en annan begravning, när en av sönerna avslutade minnesstunden med orden “Jag hoppas att ni går härifrån med varmare hjärtan”. Ja, det gör jag oftast efter begravningar och jag är ganska säker på att även de anhöriga gör det. En dag, när jag mötte de anhöriga utanför kapellet, sa sonen leende till mig att “nu är hon nöjd. Det enda mamma ville var att du skulle sjunga på hennes begravning”. Och ni kan ju tänka er hur varmt det kändes i mitt hjärta efter det. En annan anhörig berättade att hon var så glad att hon tillslut mindes vilken sång kvinnan hade önskat. Hon sa det med ett leende som kom inifrån, trots sorgen, mitt i gråten.

De leendena, värmen från de anhöriga, de kommer från öppna, varma hjärtan. Nu kan de leva vidare, för varandra, för det som finns kvar. Trots det de gått miste om.

Man ska leva för varandra

Och ta vara på den tid man har

Man ska leva för varandra

För en gång

Finns bara minnen kvar