Heja alla er!

Det är några dagar före lucia och vi besöker ett vård- och omsorgsboende i församlingen där vi sjunger några av de klassiska lucia- och julsångerna. Jag får vara lucia, med ljus i håret. De andra är rödklädda med luvor eller har glitter i sitt hår. Längst fram, närmast oss, sitter en fin dam. Personalen pekar åt henne i sångbladet så att hon ska ha chans att sjunga med, men all hennes uppmärksamhet är riktad mot oss i luciatåget. Hennes ögon glittrar, hon nickar igenkännande och gör en lockande gest med handen, samtidigt som hennes ögon plirar och sänder de varmaste, mest glädjefyllda strömmarna mot mig.

Ibland tittar hon och tjejen som jobbar där i varandras ögon och kvinnan säger nåt åt tjejen och bägge ler. Mellan varje sång klappar hon sina händer och ropar ut Heja alla er! eller Titta på dem! och jag kämpar allt jag kan för att inte gråta av rörelse. Så vänder hon sig mot sin kamrat i rullstolen bredvid, stryker bort en slinga av hennes hår ur ansiktet med varsam hand och lägger hårslingan bakom örat på henne. Bägge ler mot oss och vi sjunger vidare.

När det är över, sången och andakten slut för denna gång och för i år och vi önskat varandra en god jul, går vi mot ytterdörren. Kvinnan följer med ända fram till porten och står i öppningen och vill inte att vi ska stänga. Hon är i strumplästen och hon får inte gå ut just nu. Jag ber henne akta tummen, som är farligt nära att klämmas om jag släpper dörren. Vi tackar igen för att vi fick komma och säger hej då. Hon vinkar igen, så glatt, och så skiljs vi åt.

Tre dagar senare har jag ännu kvar eftervärmen från besöket, minns hennes glittrande ögon och hennes försök att säga - trots sin afasi - att hon så gärna ville hjälpa till att sjunga. Jag svarade henne att “du hjälpte till så bra genom att vara så glad”. Jag slogs av hennes gästfrihet, hennes uppmuntrande klappningar och rop, hennes ögon, att hon trots sin demens hade kvar en så stark känsla av att vara en bra värdinna genom att följa gästerna till dörren. Jag sa till mina kollegor att “sådär vill jag vara som lärare! Den känslan som jag har nu, den vill jag att mina elever ska ha när de går hem från skolan.”

Låt oss vara som denna kvinna. Låt oss sprida värme, glädje, vara gästfria mot varandra, uppmuntra varandra, se varandra i ögonen och lämna kvar eftervärme som håller i sig.

Heja alla er!

Heja alla er!